Kan man kort och gott säga om fredagens fest som vi sent kommer att glömma! Eller va fan hände egentligen?! ... Vi började med en "liten" förfest hemma hos H där vi fick i oss fyra flaskor vin?! Jag och H fick även i oss en vodkashot innan vi skulle springa iväg till t-banan! den satt ju bra!


Jag och min bäste vän Hansken var på g, för den som var dum fick smisk!

Jag var såklart först in på dansgolvet, sprang fort upp till dj båset där vår käre vän Orvar snurrade plattor, gratulerade honom, och snabbt tillbaks till baren där mitt crew väntade på sin första shotrunda! ;)


Ögongodis i baren... mmmm ;)

Resten av kvällen minns vi endast i bilder...bilder tagna med kameran...som INTE kommer att läggas upp varken på bloggen eller på facebook denna gång! ja, ni kan ju lista ut själva varför hehe


Mina å Tages hallonshots va sååå goda!


Vi tackar bartender nr2 för det ;) *mums*

Baaaaren, baaaaaaaaaaaaaaaaaaaaren! VAAAAAAAR e BAAAAAAAAAAAREN!

Några av oss avslutade kvällen på Grodan, hälften gick vidare till Solli, och en liten DB hamnade även på Hells med "the beast"....
Tack för en galet rolig kväll tjejer! Ni förgyller mina helger!

Nu är det läggdags....måndag imorn... fem dagar kvar så har vi helg igen :) Hoppas ni haft en mysig första advent.
Puss å kram vi ses på stan ;)
//Kissekatten

Alla letar vi efter den. Alla hoppas vi på att hitta den. Alla hoppas vi någon gång finna den stora kärleken. För den ska ju finnas någonstans där ute, eller?

När vi väl har den funderar vi: är det här allt eller finns det mer? Vi börjar bli osäkra och ifrågasätter oss själva och kärleken. När vi inte har den börjar man bli osäker och frågar sig själv, kommer jag någonsin att träffa någon som passar just mig? Eller så sitter man där och tänker; jag kommer säkert träffa någon en dag som det kommer slå gnistor om.

Jo visst, oddsen är ju inte omöjliga för att det verkligen ska hända. Men problemet är att jag tror att vi allt för många gånger sitter där och hoppas på att en vacker dag kommer någon dyka upp i våra liv och POFF så kommer vi vara jättekära och resten kommer att bara lösa sig. Mer och mer har jag börjat inse att kärlek ofta är inget som bara "händer". Kärlek är en PROCESS. Nyförälskelsen varar i några månader och sedan kommer utmaningen: att hålla ihop i vardagen och kämpa för att hålla kärleken vid liv. Det handlar om att kompromissa, det handlar om att inte ta varandra för givet. Det handlar om att ställa upp för varandra, göra kul saker ihop och att hela tiden tillsammans jobba för att det ska funka.
Personligen så har jag kommit fram till att kärleken är precis som tomten: en lögn, den finns inte. Okej, riktigt så är det ju inte..men nästan.

Kärlek & relationer/förhållanden är många gånger så oerhört komplicerat, krångligt, påfrestande...MEN ett nödvändigt ont. För när du väl har den, känns allt plötsligt så meningsfullt, man vill kämpa, vill få det att funka man är villig att offra sig, villig att blotta sitt hjärta och våga ta risken att bli sårad. Varför? Jo för när det kommer till kärleken så är man oftast villig att gå hur långt som helst.

Dock har jag fått erfara att det såklart alltid inte är på detta vis. Ibland fegar vi ur, backar för att vi är så oerhört rädda för att bli sårade. Vi tänker på oss själva. Är egostiska. Vi väljer det säkra före det osäkra. Spelar våra kort noga. Dock börjar jag nu fundera på att det kanske är de människor som struntar i stoltheten och lägger den åt sidan, de som vågar ta chansen att bli sårade, de som tänker; fuck it det värsta som kan hända är att jag blir sårad, men det är det värt! Det kanske är de människor som lever bäst, de som är de stora vinnarna. Självklart har ju allt sina för och nackdelar. Och som en mkt klok vän uttryckte det: "man lär så länge man lever". Och jag tror att då man bestämmer sig för att leva annorlunda än det man är van vid - att det är då vi verkligen lever.

Nu sitter vi och väntar på arlanda flygplats! Vad vore en tidig lördagsmorgon utan förseningar!

Dags att bege sig till baren! Får väl se vilka som kommer hem! haha
Tjingeling!!

SENSATION!

//Discobitches

Det var ett tag sen man skrev i den här bloggen. Det har med att göra att man har skola som tar upp energi.....men det blev äntligen fest igår....

Igår kväll: Allt var på topp, vinet flödade, bra sällskap...lite shots här och där....skratt och dans på klubben...stämningen var perfekt.

Idag: Borttappat SL-kort (värde 2000 kr), sprängande huvudvärk, ångest, äckligt hungrig, ångerfull och blåmärken....


Avrundningen av kvällen igår kan liknas med den där IQ-reklamen om alkohol....att allt bara slutar fel!

Men vi ska lägga upp lite bilder från igår kväll..då vi fortfarande såg ljuset i tunneln....


Ha en skön äcklig bakis söndag!

//E 

Fan va dålig uppdatering det är i bloggen! Skärpning discobitches! Det är bara jag och C som verkar uppdatera denna blogg och verkar ha ett liv (eller kanske tvärt om beroende på hur man ser det..) I alla fall så tyckte jag att det var på sin plats med en llite uppdatering :)

Idag hade jag och en av mina kollegor en intressant diskussion om fruktkorgarna på jobbet. Han nämnde att bananerna är alltid dem som först tar slut när fruktleveransen kommer. Själv så berättade han stolt att han norpat en banan på morgonen och lagt den på skrivbordet för att han minsann vet att dem brukar gå åt snabbt! Busigt!
När jag tänker efter så hände liknande scenario på mitt förra jobb när frukten anlände. Bananerna tog alltid slut först. Detta satte fart på mina hjärnceller och jag kan inte hjälpa att fråga, varför det är på detta vis? Jag har två teorier.

Kan det vara så att detta bara bevisar att vi är släkt med aporna? Alltså gillar att käka bananer? Tänk om det planterades bananträd på alla arbetsplatser skulle då alla anställda sitta i bananträden och slås om bananerna? Ja, jag tror nog att det skulle vara så.

Lasse: Hörru Göran, klockan närmar sig 12, det börjar bli dags för lunch.
Göran: Jag vet! Sisten till bananträdet är en apa!

Och vidare så kan jag inte hjälpa att undra om man kan hitta något genusperspektiv på denna fråga? Alltså om det är mest kvinnor eller män som käkar bananerna i fruktleveransen? Och det skulle inte förvåna mig om att det är majoriteten kvinnor som sitter där på morgonkvisten och smaskar på sina bananer och tänker: Ha!Jag hann före alla andra bitches!
Tror att formen på bananen omedvetet påminner om en annan "sak" som vi tjejer gillar och därav banan fettishen. Om detta stämmde skulle då alla killar som käkar banan vara gay? I varje fall så låter jag detta mysterium vara olöst, men frågar istället er gillar ni bananer?

Puss /T

Bananfodral

...är ju en passande "sport" för oss discobitches ;)  Alibaba och Jontalaijnen var stand ins då resten av vårt crew hade annat för sig denna spökliga allhelgonaafton. Jag är den som skryter om hur bra jag är på att bowla och att jag ska vinna över alla! Men det slutar alltid med att T vinner och jag förlorar! Hur går det till liksom??


Hur f*n lyckas man göra FEM strikes på raken??!!


A visar hur man gör....

Som T skrev i det tidigare inlägget så hade vi riktigt kul igår! Tänkte bara lägga till några saker som kan vara värda att nämna :)


Hon är ju inte bara duktig på bowling... :)

På väg in till stan råkade vi hoppa av vid Fridhemsplan istället för T-centralen eftersom jag trodde att vi var framme... oups! Där fick jag syn på en väldigt annorlunda man i en väldigt speciell turban som jag bara var tvungen att ta en bild på!


Eh okej det var ju Halloween men jag tror inte att han var inte utklädd....eller??
Han hette Jousafajah! You´r on fajah! haha


Såååå bra kväll! Puss på er!

//Kissekatten