Japp det är jag. Men inte på det sättet ni tror då ra ;) Vissa pusselbitar har börjat att falla på plats i mitt liv. Förut hängde de lite löst här och var men nu känns det som att de sitter på plats. Känns som att jag hittat min väg helt enkelt. Och det känns så skönt. Jag brukar kalla det för att jag blivit väckt. För visst är det så att vi "sover" oss genom stora delar av livet, bara sitter där i bilen och har tunnelseende. Bara trampar på gasen utan att växla, utan att bromsa. Ibland kanske det händer något som skakar om oss, någon går bort, någon/t gör dig upprörd, någon försvinner ur ditt liv. Och det är då vi väcks. Vi börjar leva lixom. Men är det inte lite trist? Trist att någon ska dö, någon ska försvinna eller att något ska "hända" för att vi ska fatta, fatta att vi ska uppskatta det vi har och kanske vara lite glada åt det lite då och då? Kanske leva i nuet och inte för helgen, den där super roliga festen eller den där slappa semstern...eller bla. bla...missförstå mig rätt. Se fram emot semestern? Aboslut? Köra all in i helgen? Yes sir! Men kanske också minnas att vi lever i nuet. För er som fattar vad jag prata om, välkommen in i klubben och börja hångla loss! Hångla er svettiga! För er som inte har det. Fortsätt  att köra bilen...

// T